11 oktober 2023

Vi träffade Ove Sernhede… Kreativiteten i förorten borde tas tillvara

Ove Sernhede om forskningsprojekt kring barns och ungas livsvillkor

Kreativiteten i särskilt utsatta områden borde tas tillvara

Bilden av särskilt utsatta områden är mörk i media. Dåliga skolresultat, våld och kriminalitet präglar nyhetsrapporteringen. Men det finns också en annan sida av förorten – en kraft som omfattar kultur, ungdomars egna initiativ och en stolthet som är en stark motbild. Forskningsprogrammet om barns och ungas livsvillkor, som genomförs med stöd av Stenastiftelsen, visar på ett lärande utanför skolan och en stor kreativitet som borde tas tillvara i större utsträckning.

Vi ses i Gegerfeltska villan i centrala Göteborg där delar av Pedagogen vid Göteborgs universitet är inhyst och där Ove Sernhede har sin bas. Det är ett rätt anonymt hus, lite dolt av omgivande byggnader, i nyrenässansstil med en interiör av mycket vackra rum, paneler, stuckaturer, takmålningar och imponerande utsmyckningar. Villan ritades 1874 av stadsarkitekten Victor von Gegerfelt som också bodde där.

Ove Sernhede berättar med stort engagemang om forskningsprojektet som han nu leder: Mellan resignation och framtidstro. Hans yrkesbana började inom socialtjänsten, han blev professor i socialt arbete, deltog i formandet av Urbana studier i Hammarkullen och är nu seniorprofessor i barn- och ungdomsvetenskap. I sin forskning har han alltmer kommit att intressera sig för frågor kring segregation och dess konsekvenser.

Bakgrund

Det hela började 2019 då Stenastiftelsen gjorde en stor utlysning bland forskare på temat Barns och ungdomars livsvillkor. Stenastiftelsen hade då identifierat ett viktigt område:

Vi vill stödja ett antal större forskningsprojekt med inriktning mot barn och ungdomar, något som sedan länge ligger inom ramen för stiftelsens fokusområden och som vi prioriterar högt, sa Madeleine Olsson Eriksson, styrelseordförande Stenastiftelsen, då utlysningen av forskningsprogrammet gjordes.

Tre forskningsprojekt

Bland många bra ansökningar prioriterades tre forskningsprojekt – samtliga från Göteborgs universitet:

• Mellan Resignation och framtidstro: ett mångvetenskapligt forskningsprogram om utbildningsvägar och lärande bland unga i ”utsatta” stadsdelar som leds av professor Ove Sernhede vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande
• Skola, lärande och psykisk hälsa, påverkansfaktorer, konsekvenser och prevention av skolmisslyckande med professor Jan-Erik Gustafsson, vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, som huvudansvarig
• Om etnisk identitet – unga människors livsmöjligheter och hur de kan förbättras under ledning av professor Ann Frisén vid psykologiska institutionen

Stenastiftelsen ger ett stöd till de tre projekten på sammanlagt 42 miljoner kronor och de pågår under 3–5 år. Tyvärr inföll pandemin strax efter start vilket försvårade möten men programmen har fått utsträckt tid och är i full gång.

Mellan resignation och framtidstro

I Ove Sernhedes forskargrupp ingår 8 personer som har inriktat sig på framför allt tre områden:

• Obehöriga äga ej tillträde – djupintervjuer med elever där frågor om deras egna upplevelser vad gäller t ex dåliga skolresultat ställs. Vad gör det möjligt eller begränsar dem till en lyckad skolgång?
• Kultur och informellt lärande som en andra chans – Hur skiljer sig de ungas lärande utanför skolan från lärandet i skolan? Vad lär de sig i sammanhang de själva har skapat?  Många unga är engagerade i kulturlivet, inom musik, litteratur, konst, vilket sällan beskrivs i medierna. Här har också flickors möjligheter till egna fora särskilt studerats.
• Lokal samverkan och lärandets villkor – Hur samverkar skolan med aktörer: t ex föreningar och företag? Programmet följer ”Skolan som arena”, ett initiativ från Göteborgs kommun för att mildra segregationen, där skolorna öppnas för det lokala samhället. Hur påverkas de ungas lärande och deras medverkan här?

Särskilt intressant är att ett så stort team har samlats kring ett forskningsprojekt, det största hittills under Ove Sernhedes ledning, och att det innehåller ett tvärvetenskapligt perspektiv med representation från socialt arbete, sociologi, psykologi, pedagogik och kulturteori.

Hur har ni lagt upp arbetet?

Forskningen är baserad på intervjuer med fler än 100 personer: elever, lärare, rektorer, grundskoleförvaltningen, socialtjänst, polis, byggföretag och personer ansvariga för stadsutveckling. 3 grundskolor i Göteborg och två ungdomsgrupper har valts ut. Samarbetet med grundskoleförvaltningen har fungerat mycket bra. Tanken är att många olika infallsvinklar på frågorna ska komma fram och att detta ska kunna ge en samlad bild.

Efter intervjuerna genomför vi analysfasen. Under den perioden har vi publicerat ett stort antal artiklar, över 20 artiklar hittills, som finns publicerade på www.alba.nu, i vetenskapliga tidskrifter och magasin. Fler är också på gång, säger Ove Sernhede.

Vad visar studierna?

En utgångspunkt är de dåliga skolresultaten i många av de utsatta områdena. I vissa skolor har så stor andel som 50-70 % av eleverna inte tillräckliga betyg för att komma in på gymnasiet. Därmed är utsikterna att få ett jobb minimala. Misslyckanden i skolan kan leda till arbetslöshet, bidragsberoende, ett totalt utanförskap, våld och kriminalitet. Det finns också en negativ självbild bland ungdomarna som utmärks av låg självkänsla och som brukar kallas en ”inre osäkerhet”, mycket beroende på medias bild av förorten. Skolan har därmed en avgörande roll för dessa ungdomar.

Redan nu visar forskargruppen på vissa mönster som är tydliga. Fram träder en bild av ungdomar som gillar sin skola, är stolta över den och som inser att de behöver ha goda resultat för att klara sig bra i livet. De är i allmänhet inte alls präglade av den antiskolkultur, dvs ett stort ointresse för skolan, som ofta beskrivs i media. Skolan är en frizon för många. Men skolan har små möjligheter att utgå från elevernas värld och erfarenheter, framhåller lärarna.

Hur möter skolan ungdomarna i deras vardag?

Enligt forskarna finns ett stort lärande utanför skolan. Poddar har startats, en tidning ges ut i ett område och många sysslar med musik. Ortens bästa poet – den landsomfattande tävlingen i poesi skrivna av unga i förorten – har engagerat många och har fått stor uppmärksamhet. Det finns en önskan om att gestalta sina liv.

Forskarna har tittat på en rad olika läroprocesser. Hur lär sig ungdomarna? Vad lär de sig utanför skolan? Genom föreningslivet har många lärt sig hur ett möte läggs upp, de har tittat på hur man kommunicerar och samspelet mellan ungdomarna.

I studien över flickors möjligheter att ha fritidsaktiviteter, skilda från pojkarna, har det visat sig att det är lättare att nå flickorna, att få dem aktiva, att de får vara delaktiga och får inflytande. Helt enkelt makt över den egna läroprocessen, som uppskattas av ungdomarna.

Slutsatsen är att skolan inte förmår att ta hand om kreativiteten i förorten, dvs lärandet utanför skolan, men som borde ge resultat hos eleverna.

I Göteborgs stads projekt ”Jämlikt Göteborg” ingår ”Skolan som arena”, där tanken att öppna skolorna mot lokalsamhället, t ex föreningar och företag. Det handlar just om det informella lärandet och om vad som sker i skolan efter skoltid. Forskarna granskar denna samverkan och vilken betydelse den kan ha för elevers lärande, t ex hur man stödjer barn förutom genom undervisning. Här visar resultaten på att kulturen skulle kunna spela en aktiv roll och att kulturlivet i förorten borde stärkas.

I Göteborg har det kommunala koncernbostadsbolaget i uppdrag att utveckla en långsiktig strategi för att eliminera alla ”särskilt utsatta” stadsdelar från polisens lista. Modellen är ett partnerskap mellan fastighetsägare, kommun och föreningsliv. Här pekar studien på att det kan bli svårt med ansvaret då olika inblandade parter har olika mål.  Konflikter kan uppstå mellan olika intressen inom ramen för ett partnerskapsprojekt. Frågor som ställs är om segregationen snarare än att vara en politisk fråga blivit en uppgift för bolagets stadsutvecklingsambitioner.

Vad betyder stödet från Stenastiftelsen?

Genom Stenastiftelsens mycket generösa stöd har vi fått möjlighet att göra en studie som kräver stora resurser, framhåller Ove Sernhede. Vi uppskattar det stora intresset från stiftelsen och vår ständiga dialog, vilket har varit av stor betydelse för oss. Det är ett viktigt område där barns och ungas livsvillkor belyses tvärvetenskapligt på ett nytt sätt. Vi ser fram emot presentationen i början av nästa år och därpå följande seminarier och andra aktiviteter.

Det är en förhoppning att forskningsprogrammen ska svara väl mot det som Kristina Malmgren, vetenskaplig ledamot i Stenastiftelsens donationsråd, uttalade vid starten:

Vi vill ge stöd till forskning som har potential att skapa positiva förändringar för individer och samhälle på både kort och lång sikt.

Hur samverkar ni med de två andra forskningsprojekten inom Barns och ungas livsvillkor?

Tanken är att de tre forskningsprojektens resultat ska presenteras i ett sammanhang. Hittills har flest kontaktytor funnits med programmet ”Skola, lärande och psykisk hälsa, påverkansfaktorer, konsekvenser och prevention av skolmisslyckande”, en kvantitativ studie som utgår från existerande hårddata och statistik om lärande och skolutveckling. En sammanställning och analys med den här inriktningen har inte gjorts tidigare. Samarbetet med det tredje forskningsprojektet, ”Om etnisk identitet – unga människors livsmöjligheter och hur de kan förbättras”, kommer att inledas nu.

Hur går ni vidare?

Forskningsprojekten pågår fortfarande och i början av 2024 ger vi ut en bok med titeln Mellan resignation och framtidstro. Vi presenterar våra resultat i samband med releasen och arrangerar seminarier. Vi hoppas på ett mottagande som innebär att våra analyser kan användas i arbetet med stadens utveckling framöver. Kan vi få fram att det finns mer i förorten, mer kreativitet och inte bara våld, så har vi kommit en bra bit på väg.

Och på frågan om vad han vill se om han får önska, säger Ove Sernhede:

Jag tror mycket på exemplets makt. Jag skulle vilja se skolor i utsatta områden som arbetar efter en pedagogik där man särskilt beaktar den potential eleverna har och det lärande de har tillgodogjort sig utanför skolan.  Självklart ska skolan ge kunskap men skolan borde i större uträckning kunna möta eleverna i deras vardag, kring deras erfarenheter och upplevelser av världen.

Läs mer om forskningsprogrammet på:
https://stenastiftelsen.se/forskningsprojekt-barn-och-unga