21 april 2023
Vetenskapsfestivalen invigdes med spännande föreläsning om konspirationsteorier
Vetenskapsfestivalens invigning 2023 ägde rum den 18 april inför fulltalig publik på Gothenburg Film Studios i Göteborg. Huvudtalare var Karen Douglas, världsledande forskare inom psykologin bakom konspirationsteorier. Hon talade om vad som får människor att tro på konspirationsteorier och att dela dem vidare, samt vilka konsekvenser det får för vårt samhälle.
Efter Karen Douglas föredrag följde en paneldiskussion där också Emma Frans, forskare inom epidemiologi på Karolinska institutet och Jack Werner, journalist och författare med särskilt intresse för källkritik, internetmyter och urbana legender, deltog. Panelen diskuterade bland annat huruvida konspirationsteorierna har vuxit när religionen i sekulariserade länder har minskat i betydelse, experters och forskares olika roller i konspirationsteoriers framväxt och hur man bör bemöta någon som tror på en konspirationsteori. Svar på det senare var bland annat att lyssna och visa empati och att fråga efter personens källor eftersom de som tror på konspirationsteorier ser sig själva som kritiska personer. Publiken påmindes också om vikten av att vi alla är medvetna om våra egna missuppfattningar och selektiva perception.
Diskussionen leddes av vetenskapsjournalisten Torill Kornfeldt och artisten och kompositören Lisa Nordström framförde sitt audiovisuella verk Biome.
Tack vare stöd från Stenastiftelsen kan invigningen av Vetenskapsfestivalen bjuda på föredrag av världsledande forskare och vara gratis och öppen för alla.
Sammanfattning av Karen Douglas invigningstal:
Karen Douglas började med att slå fast att konspirationsteorier är vanliga och att de som tror på dem är ganska många. Forskningen visar att vissa mänskliga behov ökar sannolikheten för att individer ska lockas av och tro på konspirationsteorier. Forskningen visar också att behoven inte tillfredsställs av tron på konspirationsteorier.
En konspirationsteori är en tro på att två eller flera aktörer har samverkat i hemlighet för att uppnå ett särskilt resultat. Och enligt dem som tror på en konspirationsteori är denna samverkan något som de flesta inte vet om men som de borde känna till.
Karen Douglas berättade att de som tror på konspirationsteorier har vissa psykologiska behov som kan delas in i tre kategorier:
Behov av kunskap: I samband med större händelser söker människor efter saker som kan förklara det som skett. Därför är det vanligt att människor ser mönster och avsikter där sådana inte finns. Existentiella behov: Människor som är oroliga, känner sig maktlösa och saknar kontroll över händelser som påverkar dem har en större tendens att tro på konspirationsteorier.
Sociala behov: Alla människor behöver känna uppskattning och tillhörighet. Att tro på en konspirationsteori gör att en person kan upprätthålla bilden av sig själv och den egna gruppen som mer kompetenta och moraliska än de andra som i hemlighet gör hemska saker.
Men det hjälper inte att tro på konspirationsteorier. Tvärtom enligt Karen Douglas:
”De oroliga som tror på konspirationsteorier blir mer oroliga, deras känsla av hot och behov av kontroll växer. Dessutom minskar deras motivation att hantera sakfrågan på ett sätt som skulle kunna öka deras påverkan och kontroll. Forskningen visar till exempel att de som trodde att 5G-master spred coronavirus var mindre benägna att följa rekommendationer om att hålla avstånd och tvätta händerna.”
Kunskapen om varför så många tror på saker som för de flesta andra ter sig bisarra är viktig eftersom konspirationsteorierna påverkar hela samhället. Karen Douglas menar att nu behövs forskning om hur vi kan bygga bättre motståndskraft mot konspirationsteorier. Vilka verktyg behöver till exempel lärare för att stärka skolbarns källkritik?
Foto: Marie Ullnert