6 december 2017

Välbesökt vernissage på Göteborgs konstmuseum

Traditionsenligt invigdes Stenastipendiaterna konstutställning den första lördagen i december månad. Många besökare hade samlats i konstmuseets foajé när museets t.f. chef Anna Hyltze hälsade välkommen.

Hon tackade stiftelsen för möjligheten att göra utställningen och poängterade vilken betydelse den har för Göteborg. Stipendiet, som i år höjts till 300 000 kronor, ger konstnärerna tillfälle till förkovran och arbetsro. Hon lämnade sedan över ordet till stiftelsens ordförande Madeleine Olsson Eriksson, som berättade om stiftelsens tillkomst i samband med hennes fars 80-årsdag. Under 2017 har ett antal stora donationer lämnats till Sahlgrenska Akademin för uppbyggnad av ett ryggmärgsskadecentrum, till Chalmers Campus Lindholmen för en satsning på Smart Industry Innovation Lab och till Tove Jansson  som den verkat också delat ut 128 kulturstipendier.

De tre konstnärerna Karin Karinson, Tilda Lovell och Per Kesselmar presenterades sedan av stiftelsens ordförande som läste upp motiveringarna till att de tilldelats stipendierna. Publiken applåderade och stipendiaternas glädje var uppenbar.

Museets intendent Camilla Påhlsson, som tillsammans med intendent Johan Sjöström curerat utställningen, beskrev sedan utställningen som dynamisk och variationsrik. Den visar på mångfald och samtidigt individualitet och den ger inblick i tre olika konstnärskap. Alla verk som visas är nyproducerade.

Tilda Lovell utmanar konstnärskapet med nya tankar, idéer och teknik men också åskådarna med sina mörka, skrämmande undervattenslandskap. Det är en egenartad värld med olika öar utspridda i rummet men ändå sammanhållna med ljus, ljud och film. Ett litet barn som länge tittade på installationen Oraklet frågade sin pappa om det var på riktigt som en hand blev till en sjöstjärna och att ett ben förvandlades till fiskstjärt om man drunknade och föll till havsbotten? Vad pappan svarade hörde jag inte men nog satte installationen fantasin i rörelse.

Per Kesselmar arbetar med att söka skapa det rätta ljuset och var extremt noga med att väggarna i utställningsrummet målades i en färg som gjorde att de vita och grå tavlorna framhävdes och väckte åskådarens inre seende. Verken riktigt vibrerar av ljus och det är svårt att slita sig från duken med dess lager på lager av vit färg när den börjar anta olika toner av blått. Det behövs tålamod, koncentration och gott om tid för att kunna ta till sig och in i Kesselmarks konst.

Karin Karinson är ingen konstnär som arbetar i det lilla formatet. Hennes fyra meter höga krokan, eller är det ett altare för tillbedjan, kan ingen undgå att beröras av.

Karin arbetar med lera, glas och glasyr och hon drivs av att undersöka hur saker påverkar våra liv, hur vi identifierar oss med dem, vilka livsmarkörer de är. Hon slår sönder de mest förtjusande, glittriga, överdådiga ting och bygger upp dem igen i nya konstellationer. Det som en gång var finns inte mer som det var tänkt utan är återskapat till något helt annat.