6 december 2016

Stenastiftelsens stipendieutdelning 2016

I år är det 20 gången som Stenastiftelsen delar ut kulturstipendier och det sker alltid den första fredagen i december månad. En tradition som kommit för att stanna, sade stiftelsens ordförande Madeleine Olsson Eriksson när hon hälsade alla gäster i Stenhammarsalen välkomna till årets stipendieutdelning. Under åren har stiftelsen delat ut 322 miljoner kronor till forskning och kultur och 122 konstnärer har fått stipendium.

Fredrik Åkum, en ung Göteborgskonstnär presenterades av Johan Sjöström som är intendent vid Göteborgs konstmuseum. Fredrik är en mångsidig konstnär som inte står främmande för att låta medier och konstformer sammanleva utan inbördes ordning. Måleri, fotografi, textiltryck – inget står han främmande inför. På storbildsduk visades hans verk Shirt, en målning som började med att Fredrik såg och inspirerades av ett fotografi av en skjorta med växtmotiv. Fredrik är en av de yngsta konstnärer som fått Stenastiftelsens stipendium.

Ronnie Hallgren, VD för GöteborgsOperan, berättade att Katarina Karnéus är ett föredöme med sin integritet och arbetsdisciplin. Hon söker envist och ihärdigt efter rollkaraktärens innersta väsen. För en operasångerska är arbetet dessutom en dubbel process – kroppsminnet, texter på originalspråk, rollens bevekelsegrunder. Ingen av oss som såg och hörde Katarina i rollen som Madame Sebastian i den av Stenastiftelsen sponsrade operan Notorious, kan glömma hennes enastående insats. Denna gång lät hon oss lyssna till arian Svegliatevi nel core ur operan Julius Ceasar och Una voce paco fa ur operan Barberaren i Sevilla till ackompanjemang av Karin Holm.

Ida-Lovisa Rudolfsson, en av Sveriges främsta textilkonstnärer älskar att brodera och det syns i alla hennes verk. De är så detaljrika att de nästan har fotografisk kvalitet. Love Jönsson, intendent på Röhsska museet, berättade om hennes imponerande handlag och stora seriositet. I hennes bildväv finns en sorgsen ton, en utsatthet, människor i förflyttning. Hennes fascination av flygplan kommer igen i många arbeten ofta satta i en social kontext. Hon visar ögonblicket innan det sker.

Georg Kuhn, professor vid institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi, Sahlgrenska Akademin, berättade med stort engagemang om det tvärvetenskapliga projektet AMBLE där olika discipliner samverkar och samarbetar över gränserna. . Målet är att underlätta barns tidiga lärande och utbildning. AMBLE är en förkortning av Area för Mind, Brain, Learning and Environment. Projektet startade 2012 med ett initialt stöd från Stenastiftelsen på närmare 12 miljoner kronor. Det är mycket ovanligt att forskningsområden som pedagogik, psykologi, didaktik och neurovetenskap möte i gemensamma projekt poängterade professor Kuhn.

Martin Hansson, chef för Stora Teatern, introducerade artisten, producenten och låtskrivaren Laleh Pourkarim född i Iran, uppvuxen i Hammarkullen och numer bosatt i Los Angeles. Laleh har i höst släppt sitt sjätte album Kristallen; låtarna är minutiöst genomarbetade, rösten sjunger om livets stora ögonblick. Lalehs assistent Gustaf Thörn hade satt samman en video som gav prov på Lalehs mångsidighet som artist och hennes musikaliska begåvning. Till sist äntrade Laleh scenen, presenterade sig under publikens jubel som en förklädd smygpoet och läste sedan texten till låten Behåll ditt huvud för dig själv. För mig är det viktigt att ha makten över mitt liv så att jag kan vara fri, avslutade Laleh.

Lotta Antonsson karaktäriserades av kulturprojektledaren Sune Nordgren som en pionjär som i början 1990-talet förändrade svenskt fotografi och gav termen fotobaserad konst en innebörd även i vårt land. Lotta arbetar inte bara med fotografi utan också med collage, video, teckning och skulpturala konstinstallationer. Lotta tillsammans med Annika von Hausswolff och Annika Karlsson Rixon tillhörde den grupp unga kvinnliga konstnärer som ifrågasatte den manliga dominansen inom fotografi och satte fokus på makt- och genusfrågor. För Lotta är det viktigt att som konstnär ha råg i ryggen, stå upp för sin konst men också veta vad man vill.

Musikerna Naoko Sakata piano, Alfred Lorinius kontrabas och Johan Birgenius trummor bildar tillsammans Naoko Sakata Trio. Martin Hansson berättade hur Naoko lyssnade på svensk jazzmusik och blev så fascinerad att hon flyttade från Japan till Sverige och började på musiskhögsklan i Göteborg. Jazzlegendarer som Jan Johansson och Bobo Stensson har i Naoko Sakatas Trio fått musiker som för den nordiska jazztraditionen vidare. När trion började spela den egna kompositionen Rejoice var ingen oberörd. Naokos energi och fullkomliga behärskning av pianoklaviaturen hade inga gränser.

När sedan förra årets honorärstipendiat Tomas von Brömssen kom in på scenen med sin sälgflöjt i handen och tillsammans med trion framförde Naokos egenkomponerade jazzstycke Dreaming trees visade jublet inga gränser.

Carl Otto Werkelid, tidigare kulturattaché i London, höll sedan ett avslutningstal som på punkt efter punkt visade hur oviktig politiska makthavare anser kulturen vara och hur svenskt kulturliv finner sig i att bli betraktad som marginaliserad, som grädde på moset eller rosetten på paketet. Utan generösa donatorer skulle det knappt finnas något kulturliv i Sverige. Han citerade Winston Churchill som svarade parlamentet, när det fördes fram krav på en ökad försvarsbudget, ”gärna till försvaret men först till kulturen annars har vi inget att försvara”.

Vill du läsa hela Carl Otto Werkelids tal klicka på länken. Talet inte får publiceras eller mångfaldigas annat håll. Sten-A-Olssons-stipendieutdelning.docx

(Bilder: Magnus Gotander, Bilduppdraget)