Andreas Eriksson

Andreas Eriksson arbetar intuitivt, omedelbart, men inte oreflekterat. Tvärtom. Med sin handgriplighet tar han sig bort från det som skulle kunna kallas ett romantiskt naturmåleri. Det är klart att hans konst handlar om minnesbilder och mycket subjektiva upplevelser, inte minst de som vi andra projicerar in i hans svårgenomträngliga landskap. Men för Andreas Eriksson är naturen inget fönster att titta ut från eller att försöka avbilda. Den är först och främst ett arbetsmaterial och i sitt förhållningssätt till naturen är han definitivt en jordbrukare. Naturlyriken vi ser och uppskattar är ett sken som vi med njutning låter oss bedras av. Själv tar han ett steg tillbaka, förblir analytisk och tämligen osentimental när han går fram med sina tunga redskap.
För sin kontinuitet och konsekvens, men också för sin okuvliga drift att överraska och ständigt söka nya vägar inom ramarna för sitt eget måleri, tilldelas Andreas Eriksson stipendium för 2015 från Sten A Olssons Stiftelse för Forskning och Kultur.

(Foto Peter Claesson)

Ladda ner andra fotoformat här