Emanuel Röhss

”För mig har närvaron och friheten i bergsklättring en koppling till erfarenheterna av det konstnärliga arbetet. Som konstnär bestämmer jag själv vad arbetet skall handla om och det är mitt ansvar att ta hand om det. Ju bättre jag blir på det jag gör, desto självständigare kan jag känna mig. Men varken i bergen eller i konsten har jag sista ordet.”

Årets stipendiat inom bildkonsten, Emanuel Röhss, är född i Göteborg men sedan 2014 bosatt och baserad i Los Angeles. Efter att ha gått på KV:s konstskola i Göteborg flyttade han 2008 till Irland för att fortsätta sin konstutbildning vid National College of Art & Design i Dublin, där han tog sin kandidatexamen 2011. Han återvände till Göteborg för att gå ett år på Valands konsthögskola och har även en kandidatexamen därifrån. Efter tiden i Dublin fortsatte Emanuel Röhss sina studier i London, på Royal College of Art, där han fick sin masterexamen 2013. Sedan dess, och framför allt efter flytten till Los Angeles för sju år sedan, har han utvidgat och fördjupat sitt konstnärskap och arbetar i dag med en kombination av medier där text, måleri, skulptur, film, arkitektoniska element och scenografiska installationer samverkar.

Motivering:
Emanuel Röhss utforskar rummets förmåga att skapa fiktion genom att förena arkitektur, ornament och visuell kultur. Den skapande processen pågår i mötet mellan skulptur, installation och rörliga bilder, men material och medium tillåts skifta beroende på platsens specifika förutsättningar. Dekorativa element lösgörs från byggnader eller filmiska sekvenser, återföds som scenografi och byggs om till nya världar. Med tvetydiga installationer förändras betraktarens upplevelse av omgivningen och ett gränsland upprättas, med plats för kulturens minnen och undermedvetna lager.

För ett konstnärskap som transformerar rummet, tänjer perceptionens gränser och expanderar det konstnärliga uttrycket, tilldelas Emanuel Röhss stipendium för 2021 från Sten A Olssons Stiftelse för Forskning och Kultur.

Läs en intervju med Emanuel här

Och här finns en länk till hela Årsboken 2021

2021 års stipendiatutställning

Emanuel Röhss installation på Göteborgs Konstmuseum och processen med att få allt på plats i Stenahallen skiljer sig på många sätt från tidigare stipendiatutställningar. Eva Nygårds som kurerat utställningen visste in i det sista inte om containern med utställningsmaterial från Los Angeles skulle komma fram i tid till vernissagen. Pandemin har satt många käppar i hjulet, transporttider har fördubblats, containrar är en bristvara för att inte tala om alla som inte kunnat arbeta utan legat sjuka hemma. Men allt löste sig till sist.

Emanuel Röhss är en mångsidig konstnär som växlar mellan måleri, skulptur och film. Han är utbildad vid Valand i Göteborg och vid National College of Art & Design i Dublin men har även en internationell masterexamen från Royal College of Art i London. Han är uppvuxen i Göteborg men bor numer och arbetar i Los Angeles. Det märks tydligt att han är influerad av den amerikanska filmvärlden. Hans egen 12 minuter långa film Monster Dialectics har en central roll i installationen och Emanuel medverkar själv i den.  Filmen utspelar sig främst i Frank Lloyd Wrights ikoniska Ennis House, en scenisk miljö som känns igen också från Blade Runner och Game of Thrones. Emanuel är maskerad till en monsterfigur som gång på gång dyker upp i huset och lika fort försvinner. Ett monster som förmedlar den spänning, karaktär och psyke som bor i huset. Korta sekvenser från gamla filmer som spelats in i Frank Lloyd Wrights hus har klippts in på ett sätt som ytterligare ökar mystiken.

Monsterfiguren kommer igen i ytterligare ett verk Aid to navigation, en Janusskulptur med tre ansikten föreställande den lidande Kristus, Frankensteins monster och Monster Dialectics. Den symboliserar det tidlösa, känslan av att befinna sig mellan tid och rum, att vara på ständig resa.

I ett rum står sex pelare med ornament, som Emanuel har återskapat från kulissdetaljer i Blade Runners och Game of Thrones, som i sin tur hämtat inspiration från Wrights formspråk och speciella arkitektur. Där finns också ett tidsbaserat verk, jordskalvsfrekvenser som översatts till ljudsekvenser och ljus. Frågan är inte om utan när nästa jordbävning skall inträffa.

Eva Nygårds berättar att det har varit ett ständigt pussel att få utställningshallens ytor och installationens olika delar, avstånd, höjd och volym, att exakt passa in. Många skisser gick mellan Göteborg och Los Angeles men utan museets skicklige tekniker Clyde Leaver hade det aldrig gått. Ett annat problem gällde tillverkningen av de tre meter höga pelarna och fasadmaterialet s.k. skins till Ennis House. Till sist, efter att förgäves ha letat efter närliggande platser, blev det Los Angeles och en kostsam skeppning till Göteborg.

Den göteborgska anknytningen i installationen har Emanuel hämtat från Minneshallen, en tillfällig byggnad som restes till 1923 års Göteborgutställning. Det är 28 pelare som går från golv till tak och som pryds med samma bladornament som de ursprungliga pelarna. Går man in bakom pelarna ser man att allt bara är tunna kulisser som hålls på plats med trästöttor och sandsäckar. Allt helt medvetet från Emanuels sida. Besökarna skall också se den sidan av verken – även detta en koppling till filmkulisser.
Hela installationen är platsbyggd. Tack vare det noggranna förarbetet gick arbetet på 14 dagar. Helt otroligt!