11 december 2019
2019 års stipendieutdelning
Stämningen var hög när publiken strömmade in i Stenhammarsalen. Inte en tom stol fanns att se så långt ögat nådde. Traditionellt hälsade stiftelsens ordförande Madeleine Olsson Eriksson alla välkomna och lovade en omväxlande och spännande kväll i kulturens tecken. Hon berättade att stiftelsen bildades på hennes fars 80-års dag och att kvällens stipendieutdelning var den 23:e i ordningen. Hittills har 149 kulturstipendier delats ut och sammanlagt har stiftelsen donerat 460 miljoner kronor till forskning och kultur. Bland de senaste stora donationerna nämnde hon Visualiseringslabbet vid Universeum, Ryggmärgsskadecentrum och forskningsbidrag inom området Barns och Ungdomars Livsvillkor.
Stadsteaterns chef Björn Sandmark presenterade kvällens förste stipendiat skådespelaren Mattias Nordkvist, välkänd i hela Sverige efter succérollen i tv-serien ”Vår tid är nu”. Han är utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö och tillhör Stadsteatern fasta ensemble. Bland många stora rollpresentationer valde Björn att lyfta fram Edmund i föreställningen Kung Lear och Victoria Benedictsson i pjäsen Förbjuden ingång. Mattias läste sedan ett avsnitt ur Victoria Benedictssons dagböcker och avslutade med att ta fram sin gitarr och sjunga och spela den egenkomponerade visan ”Till oss som är kvar”, en hyllning till hans gammelmormor.
Ann-Sofi Noring chef vid Moderna Museet hyllade Eva Löfdahl, en av Sveriges främsta konstnärer, för hennes mångsidighet som tecknare, målare och skulptör. Hon berättade att Eva är mycket noggrann i sitt val av material och alltid redovisar öppet vad hon använder för material i sina skulpturer. Ann-Sofi poängterade att Evas konst finns i tid och rum, den måste upplevas i realtid. Hennes häftiga måleri fångar och fängslar. Eva Löfdahl finns representerad på Göteborgs Konstmuseum med skulpturerna Anear och Utan titel.
Musikern Stefan Sporsén, kapellmästare för Augustifamiljen, presenterade sångerskan Sarah Klang. Hon fick sitt genombrott när hon uppträdde tillsammans med Augustifamiljen i det populära tv-programmet ”På spåret”. Stefan berättade att han blev helt tagen första gången han hörde Sarah sjunga och omedelbart bestämde sig för att engagera henne som sångerska i bandet. Hennes röst har en alldeles särskild klang, den är unik i Popsverige. Att Sarah dessutom är kul, glad och omtyckt av alla är ett extra plus. Publiken fick sedan njuta av Sarahs sång när hon framförde ”Strangers” och ”Call me” till ackompanjemang av gitarristen Alexander Bergil.
Gunilla Åhrén projektledare för Ryggmärgsskadecentrum (RMC) berättade om uppbyggnaden av ett kunskapscentrum som sprider och utvecklar kunskap om ryggmärgsskador. Hon poängterade att det behövs utbildning. Fokus ligger på att förmedla kunskap till olika grupper – anhöriga, personliga assistenter, sjukvårdspersonal och självklart till de skadade själva. Centrat ger idag utbildningar om ryggmärgsskador med olika svårighetsgrad men också fördjupningskurser. Framöver kommer centrat att arbeta med ”Integrated Knowledge Translation”, en metod som används dels för att integrera alla parter som berörs av forskningsresultat i hela forskningskedjan, dels för att se till att resultaten implementeras och når ut till personer med ryggmärgsskada, till vård och rehabilitering och till samhället i stort. Utgångspunkten är att de skadade kan, vill och orkar ta sig tillbaka till livet.
Martha Ossowska Persson beskrevs av Anna Hyltze, chef för Göteborgs Konstmuseum, som en konstnär som arbetar i det stora formatet, där pensel och hårtork driver pigmenten över pappret. Martha utforskar den mänskliga kroppen och i utställningen är det kvinnohänder som är det bärande motivet, där hon har utgått från sig själv som kvinna. Det är knäppta händer, händer byggda som torn, händer som skaver, utmanar och förför. Martha började faktiskt att studera till arkitekt men ändrade bana och började på Akademi Valand där hon tog en masterexamen, fortsatte Anna. På konstmuseet finns ett verk av Martha, en målning ”The Sound of Falling” från 2018.
Den japanske konsthantverkaren Masayoshi Oya introducerades av Love Jönsson, chef vid Riam Designmuseum i Falkenberg. Japanskt konsthantverk har alltid betytt väldigt mycket för svenska konstnärer berättade han. Ovanligare är det att en japan reser till Sverige för att studera, först vid Capellagården på Öland och sedan vid HDK i Göteborg. Masayoshi drejar stengods och porslin, konstföremål såväl som bruksföremål. Inspirationen kommer från Japans traditionella kultur men man ser också påverkan från det svenska konsthantverket, fortsatte Love. Keramiska föremål kan verka prosaiska men de är också poetiska. Mayaoshi får fram den unika skönheten i varje enskilt föremål.
Malin Wättring är en elev som man aldrig glömmer inledde universitetslektor Thomas Jäderlund sin introduktion av henne. Hon vågade från början ifrågasätta, hon var sig själv. Hon är både musiker och kompositör och inom den moderna jazzen är hon ett känt namn. 2017 fick hon som kompositör utmärkelsen Jazzkatten. Med sin kvartett Malin Wättring 4 har hon givit ut flera album bland annat Harvest i samarbete med Bohuslän Big Band. När Malin på saxofon tillsammans med William Soovik trummor, Donovan van Martens kontrabas och Naoko Sakata piano spelade Allegra komponerad av Malin, möttes det av jubel från publiken.
Kvällens honorärstipendiat Claes Eriksson behövde ingen presentation. Alla vet vem han är efter en lång karriär i After Shave och Galenskaparna. Scenerna ur Macken är klassiska och Claes roll som den beiga kunden är oförglömlig. Han är inte bara revyartist utan också manusförfattare, regissör och kompositör. Flera av hans låtar har blivit hits. Fortfarande sjunger folk med när de hör Man ska ha en husvagn eller Pappa jag vill ha en italienare. På frågan vad han tänker göra med stipendiet citerade Claes en känd musiker som vid mogen ålder lär ha sagt ”Jag övar inte längre för att bli bättre utan för att inte bli sämre. Till sist läste Claes några av sina underfundiga texter.
Landshövding Anders Danielsson höll kvällens tacktal och poängterade kulturens betydelse för den enskilda människan och för samhället. Han höjde ett varnande pekfinger för vad som händer när politikerna vill bestämma över kulturens innehåll. Kulturen är gränslös och alla kulturyttringar måste värnas. Glöm inte att stipendier inte är allmosor utan en investering för framtiden, avslutade han sitt tal.