11 december 2018
2018 års stipendieutdelning
Med sedvanlig bravur hälsade Stenastiftelsens ordförande Madeleine Olsson Eriksson alla gäster och stipendiater välkomna till Stenhammarsalen och berättade att det är den tjugoandra gången som stiftelsen delar ut kulturstipendier. Beloppet har höjts under åren och uppgår nu till 300 000 kronor. Hon fortsatte sedan med att tala om att det var i samband med hennes fars 80-årsdag som stiftelsen grundades. Bland alla donationer som stiftelsen gjort nämnde hon särskilt Stena Innovationscentrum, ryggmärgsskadecentrum, Stenhuset och Stena Industry Innovation Lab.
Love Jönsson, chef för Falkenberg Konstmuseum, presenterade därefter textilkonstnärinnan Annika Ekdahl. Hennes stora gobelänger har en bedövande färgprakt, man förlorar sig i bilderna genom deras detaljrikedom och symbolik. Det är som om bilderna aldrig vill ta slut, allt tycks vara i rörelse-långsamhet kontra snabbhet. Annika välkomnades sedan upp på scenen och fick ta emot diplomet ur ordförandes händer.
Docent Åsa Fasth Berglund och professor Johan Stahre visade en film om Stena Industry Innovation Lab, som kunnat etableras tack vare donationen från Stenastiftelsen på 21 miljoner kronor.
GöteborgsOperans konstnärlige ledare Stephen Langridge beskrev entusiastiskt sopranen Sofie Asplunds karriär. Hon har uppträtt på Läckö slottsteater, på operan i Malmö, Göteborg och Stockholm i roller som Susanna i Figaros bröllop, Gilda i Rigoletto och Zerbinetta i Ariadne på Naxos. Hennes röst har ett brett register från jublande glad till melankoli och sorgsenhet. Sofie är motsatsen till en diva. Hon är öppen, lyssnande och vänlig. Sofie kommer att besegra Europa avslutade Stephen Langridge sitt anförande. Sofie gladde sedan publiken med att framföra Musettes vals ur operan La Bohème och Anne Truloves aria ur Rucklarens väg till pianoackompanjemang av Rut Pergament.
Skådespelerskan Evin Ahmad presenterades av Folkteaterns konstnärliga ledare Frida Röhl, som var full av beundran över Evins konstnärliga prestationer. Evin är en konstnärssjäl slog hon fast. Hon har en bredd och en variationsrikedom i sitt agerande, hon har absolut fysiskt gehör och briljerar med kraft och skönhet. Hon har en enorm energi och hennes begåvning visar sig också i det hon skriver och ritar. Det senare fick vi alla bevis för när Evin läste ur sin bok ”En dag skall jag bygga ett slott av pengar”.
Viveca Bladh från Sveriges Radios kulturredaktion hade på sin lott att ge en beskrivning av den mångsidige artisten Jens Lekman. Han är uppvuxen i Hammarkullen men hans hjärta finns i Kortedala. Vem minns inte låten ”Tram number seven to heaven”. Han uppträdde först som popmusiker under namnet Rocky Dennis och började ge ut limiterade CD-R skivor. Jens letar på skivbörsen, samplar ljudstycken och bygger sina egna orkestrar. Han uppträder med samma självklarhet vare sig det gäller att stå på scenen under Way out West eller med en gitarr på golvet hos Erikshjälpen. Behöver han en kör börjar han bara dirigera publiken. Jens lät åhörarna få ett smakprov på hans egenhändigt skrivna och komponerade musik och spelade och sjöng ”To know your mission” och ”Shirin”, som var en hyllningslåt till hans frisör.
Gunnel Wåhlstrands vackra målningar syntes i bakgrunden när Göteborgs Konstmuseums tf. chef Anna Hyltze började att berätta om hennes konstnärskap. Hon arbetar med fotografiet som förlaga. Tusch läggs på i lager på lager. Tuschlaveringar som kräver absolut närvaro. Inga misstag kan tolereras. Det är som en repetition av ett musikstycke innan Gunnel kan gå in i bilden. Verken fokuserar på familjen – bilden blir som ett vittnesmål. Dörren till minnets rum står alltid på glänt.
Vem om inte Tomas von Brömssen skulle presentera trollkonstnären Carl-Einar Häckner och kalla honom min konstnärlige lillebror. Mitt i all komik finns det alltid något riktigt allvarligt bakom hörnet fortsatte han. Carl-Einar Häckner är inte bara stor i Göteborg utan har också framträtt i Australien, USA och Tyskland. Just i det ögonblicket visade sig Häckner på scenen i ett moln av dimma iklädd en gigantisk frack och med huvudet bokstavligen på skaft. Han klämde i med Månskenssonaten på Steinwayflygeln men övergick snabbt till att visa sina briljanta trollerikunskaper.
Till sist var det Sissela Kyles tur att hålla avslutningstalet som lockade till många skratt. Hennes röda tråd var minnen, vilka stannar kvar? Oavsett om de är äkta, fabricerade eller bortträngda är det de som gör människan. Hon skämtade med publiken och påstod att vi alla blivit så ängsliga att ironin är död. Men i Göteborg finns i alla fall den bästa humorn. Med det var stipendieutdelningen över och del två på konstmuseet kunde börja.
